Efter att en mäktig beundrare, hertig Carl, som också var bror till Gustav III, gripit in till hennes försvar fick Mamsell Rudenschiöld behålla huvudet men tappade adels- och frökentitlarna. Den stackars Magdalena undgick dock inte nesan att schavottera på stadens torg enligt tidens sed. Vid skampålen dånade hon barmhärtigt nog av. Hon fördes medvetslös till spinnhuset på Långholmen och blev dess första politiska fånge.

På spinnhuset, som namnet anger, skulle sedan dessa hjon göra skäl för logi och uppehälle genom idogt arbete vid spinnrockarna för att förse den svenska stormaktsarmén med uniformer. Magdalena Carlsdotter, f.d. fröken, som hon nu fick heta, beblandade sig dock aldrig med spinnhushjonen, som främst var kvinnor som prostituerat sig, begått brott eller inte kunde försörja sig. Hon inhystes så småningom med betjäning och egna möbler i prästbostället på ön. VIP-fången slapp spinnhusdieten på gröt och salt sill, hon serverades fyrarättersmåltider av en direktör vid kommerskollegium (Magdalenas far hade varit president för detta ämbetsverk som var huvudman för spinnhuset…)

Efter knappt två år frigavs Magdalena, 1796. Hon förvisades till ett eget hemman på Gotland men efter en kortare karantän återkom hon till fastlandet och avslutade 1823 sitt dramatiska liv efter att ha nedtecknat detta i en självbiografi.