Hinkes fria kärlek ledde till Långholmen

Henrik Bergegren var ”Hinke” i allas mun i början på förra seklet. Lika avskydd på den politiska högerkanten som älskad till vänster, med vissa undantag. Hans frispråkighet bland annat ifråga om sex väckte skandal och ledde till flera cellvistelser i fängelset på Långholmen.

Hinke var pionjär inom arbetarrörelsen. Liksom Hjalmar Branting kom han från borgerlig miljö, men hamnade snabbt i opposition till rörelsens nestor. Hinke ville ha revolution, Branting reformer och kompromisser.

Trots sin bakgrund tvekade inte Hinke att handgripligt ta ställning för arbetarnas kamp för bättre villkor. Efter att på plats ha stött en gruvarbetarstrejk i Norberg åtalades han för att förolämpat gruvdisponenten och att ha hotat strejkbrytarna.

Resultatet blev en premiärvända på ett par månader på Långholmen1892. Inte helt utan bekvämlighet eftersom Hinke hade råd att städsla en medfånge att skura cellen och att skicka efter mat från en restaurang...

”Provocerande” talare

Revolutionären var en lysande talare som aldrig skrädde orden. Provocerande, menade Branting som skyllde på Hinke att så många arbetarföreträdare i pressen hamnat i finkan på grund av de s.k. munkorgslagar som högerregeringen infört. Två döpta till Lex Hinke. Branting hade själv tidigare fått krypa in en cell på Långholmen för ”hädelse”.

Liksom kamraterna i Ungsocialisterna, unghinkarna, var Hinke antimilitarist. Sverige skulle hindras från att dras in i Första världskriget på Tysklands sida. Något som kungen, militären och högern förespråkade. Ett föredrag om värnpliktsvägran hade 1906 renderat honom 10 månaders fängelse.

Redan på 1880-talet hade Hinke gjort skandal genom att förespråka föräktenskaplig sex. Enligt då gällande normer otänkbart, även om tidens dubbelmoral tillät ogifta män att besöka prostituerade. I april 1910 gick han vidare och hans föredrag om fri sex och preventivmedel samlade många åhörare. Män och kvinnor försiktigtvis olika kvällar.

Kondomförbud

”Bättre kärlek utan barn än barn utan kärlek” var budskapet. Även arbetarkvinnorna skulle få njuta av kärlek utan fruktan för graviditet. Njutning ”med måtta” och idealet var tvåbarnsfamiljen. Hinke hade förskräcks av barnrikedomen och den åtföljande misären i vissa arbetarkvarter.

Det hindrade varken borgerskap eller den kanske pryde Hjalmar Branting från att chockeras, enligt Hans Lagerberg, som skrivit en biografi över Hinke. Upprördheten var så stor att riksdagen samma år antog en andra Lex Hinke. Försäljning av och information om preventivmedel förbjöds. Logiskt var lagens namne den förste att få smaka på den. Hinke återvände 1911 till Långholmen efter en dom på två månader avkunnad av Högsta domstolen. Hans följeslagare i ungsocialisterna, Nils Adamsson och dennes hustru Karin, förpassades också i fängelse. Nils Adamsson hade startat en sjukvårdsaffär där han sålde ”gummiartiklar”. Långt före RFSU blev märket Nils Adamsson synonymt med kondomer.

När Hinke Bergegren dog 1936 hyllades han av stora skaror människor som kantade Stockholms gator. Vagnen med kistan drogs av arbetarkvinnor iförda röda halsdukar. Två år senare avskaffades kondomförbudet och Hinkes samlevnadsideal kom att bli norm för det framväxande Folkhemmet.

 

Besök Långholmens fängelsemuseum